Inkommen, bofast.
Företrädesvis i diken och kanaler vid åkermark eller i skogs- eller myrmark, ibland i utsipprande vatten i klippkanter eller myrar; även i utkastad jord. Från initialt långsam spridning (ännu under 1930-talet säkert känd bara från de ursprungliga fyndplatserna) senare starkt spridd – hur denna spridning skett är inte klarlagt. I dag är arten tämligen allmän över hela Gotland, på Gotska Sandön dock bara tillfällig (sedd 1988).
Första fynd
Utbredning
Tämligen allmän, 131 kartblad, 430 km2-rutor. Provrutor: 1,0 %.
Lokaler
Äldre fynd (fram till 1925):
– Visby, silikattegelfabriken, 1920 (Fr i S det. T. Karlsson 1999).
– Halla, Tule järnvägsstation, 1910 (Le i LD vid. S. Snogerup, S, UPS).
– Martebo, Martebomyr, 1917 (Fr i S vid. S. Snogerup 2005), Martebo station, i järnvägsdiket, 1918, 1921 (Fr i UPS); vid cementbrukets torvfabrik, 1921 (E. Nordström i GB).
Oriktiga uppgifter:
Uppgifter från Visby, Visborgs slätt, och Tingstäde, vid järnvägen (Fries 1914) samt Hejde, Hajdträsk (Fries 1917) avser vit dunört E. ciliatum (se nedan).
