Ursprunglig.
Hällmarker (ofta sandiga), torrängar, sandmarker, enbuskmarker och hällmarkstallskogar. Johanssons (1897) ”H. o. d., hälst på sandjord” stämmer endast delvis i dag, då artens frekvens på Gotland som helhet verkar vara något lägre. Den relativt höga frekvensen av provrutor med backstarr tyder på att arten är mer allmänt spridd. Den saknas dock på stora delar av slätternas åkerområden samt i sandområdet på Avanäset på Fårö.