Ursprunglig.
Ofta dominerande i lövskogar, ängsbarrskogar samt glesa barr- och blandskogar; flera noteringar i ängen samt vid stensträngar och husgrunder från järnåldern. Lundstarr är koncentrerad till mellersta Gotland, där den nu är allmän i skogarna, vilket förmodligen får genomslag i den noterade andelen av inventerade provrutor. Johanssons (1897) ”På n. Gotl. sällsynt, på mellersta och kring s. hällområdet täml. allm.” stämmer ännu bra, men i dag måste den betecknas som allmän i de nu obetade skogsområdena.