lejongap
Antirrhinum majus
Förvildad, även kvarstående, bofast.
Ettårig eller kortlivad perenn trädgårdsväxt, som har hittats på skräp- och soptippar, i gatumiljö, vägkanter och på kyrkogårdar samt i f.d. trädgårdar (jfr Johansson & Larsson 1997), oftast tillfällig. Arten är värmekrävande och konkurrenssvag; den trivs bäst mot en varm klippa, mur eller husvägg och kan då hålla sig kvar i många år (t.ex. mot kyrkväggen i Vall, 2000–14). Oftast med djupröda blommor, men rosa, gula och flerfärgade blommor förekommer också.
Första fynd
Lindman (1896): en stenmur vid Jakobsberg i Follingbo, förvildad 1895. Första litteraturuppgift för Sverige (Nordstedt 1920, Hylander 1970). Tidigast samlad vid Krokstäde i Tofta 1881 (Skg i S), men materialet kan ha varit odlat.
Utbredning
Sällsynt, 23 kartblad, 30 km2-rutor.
Lokaler
Äldre uppgifter:
– Tofta, se primärfynd.
– Follingbo, se primäruppgift.
– Hejdeby, stenig gräsmark, 1924 (G. Israelsson i LD).
– Väskinde, Brissund, förvildad i skogen på strandvall, 1918 (TV i S).
