purpurknipprot
Epipactis atrorubens
Mer information om arten

Ursprunglig.
Purpurknipprot växer på torra, kalkrika och soliga platser, t.ex. klapperstensvallar längs kusten, sanddynsområden och blekefält. Den finns även i barrskogar, men då mer enstaka. Arten kan lokalt vara rätt vanlig, t.ex. längs Stenkusten i nordväst, men saknas av okänd anledning i stort sett helt på sydligaste Gotland.

Staffan Rosvall skriver (1976): ”Ofta är den röda färgen svagare, och blommorna blir urblekta i en köttröd eller svagt brun, genomskinlig ny­ans. Från en enda växtplats är den helt ’vita’ vaniljknipproten på min färgbild känd.” Purpurknipprot är även funnen helt utan klorofyll med blekt gulrosa blad och rosa blommor, Gothem, Åminne, 1976 (BGJ).

Första fynd

Linné (Linnæus 1745b, 3 juli m.fl. 1741): ”Serapias flore rubro …” från Torsburgen i Kräklingbo, vilket av beskrivningen att döma bör ha varit purpurknipprot. Linné själv skilde inte på arterna i Cephalanthera och Epipactis (Linnæus 1745a, 1755), men uppgiften från Torsburgen accepterades som denna art av både Wahlenberg (1824) och Johansson (1897).

Utbredning

Tämligen allmän, 120 kartblad, 646 km2-rutor. Provrutor: 2,9 %.

karta