Ursprunglig (?).
Växer naturligt i sumpkärr, fuktmarker, alkärr, å- och sjökanter, annars mest i diken, kanaler och grustag. Främst i fyra delområden (se karta), i övrigt mycket sällsynt. Äldre uppgifter finns endast från sju växtplatser. Vid lokalen nära Unghanse i Öja (Fries 1934) finns arten ännu kvar, troligen på samma växtplats. Detsamma gäller uppgiften från Mölner i Väte (Fries 1942) och vid Holmudden på Fårö (Johansson 1897). På den senare växtplatsen samlades slokstarr redan 1862, och arten finns ännu kvar i flera alkärr i området. Arten uppträder här i naturlig miljö och bör vara ursprunglig. I jämförelse med de äldre uppgifterna måste slokstarr ändå ha ökat under 1900-talet.