Nyman (1842) kommenterade att Heracleum Sphondylium hos Säve (1837) innefattar både Heracl. Sphondylium verum [vit björnloka] och H. sibiricum [sibirisk björnloka], men skrev inte uttryckligen att vit björnloka fanns på Gotland och angav inte heller någon lokal. Den tidigaste explicita uppgiften finns hos Eisen & Stuxberg (1869), som uppgav vit björnloka från Lauter på Fårö och Terra Nova i Visby. Här kunde Johansson (1897) inte återfinna den. Det tidigaste belägget togs inte förrän 1920 i Slite, Sanden (TV i S det. L. Fröberg 2003). Det är uppenbarligen detta fynd som låg till grund för en prick på nordöstra Gotland i Hulténs atlas (1950), som alltså är den första (och enda) säkra publicerade uppgiften.