Ursprunglig.
Öppna till halvslutna, torra till friska miljöer: torrängar, gräsmarker, beten, enbuskmarker, åker- och vägkanter, ängen; även frisk ängsmark, myrodlingar, dikesrenar och sandmark. Luddhavre är rätt spridd på Gotland, och arten är funnen i en ganska hög andel av provrutorna. Johanssons (1897) ”Allest.” kan stämma än i dag. Enligt hans bedömning var luddhavre vanligare än ängshavre A. pratensis; i de slumpade provrutorna var däremot ängshavre drygt tre gånger vanligare (jämför ovan).