Ursprunglig.
Fuktiga ställen, gärna med bar jord: vätar, i bleke, bäckfåror, diken, kanaler, bryor, våtängar, öppna lövkärr, fuktsvackor på beten samt strandängar. Sekundärt spridd till jordhögar efter rensningar av kanaler; även i grustag. Håriga plantor har förts till var. villosa, tidigast hos Säve (1837). Johanssons (1897) ”H. o. d.”, motsvarar tämligen allmän. Arten ökade förmodligen något under 1900-talet.