Inkommen, tillfällig. Utgången.
Klöversnärja inkom under mitten av 1800-talet med klöverfrö. Senare under 1800-talet blev den mer sällsynt (Johansson 1897) men återigen rikligare under början av 1900-talet, då den medföljde rödklöver- och blålusernfrö. Den sågs senast 1945. Witte (1936) angav att växten insamlats på Gotland 1910–11, ”sedan dess var växten försvunnen till 1920, då den plötsligt uppträdde på en hel del ställen, stundom i sådan mängd, att hela åkrar förstördes. Den förekom även på Medicago sativa. På de flesta ställen gick den snart ut. (Fries muntl.).”
Första fynd
Lokaler
Äldre uppgifter (material i herbarier verkar inte vara kontrollerat; de flesta uppgifterna finns hos Witte 1936):
Grötlingbo, Levide, Hemse, Linde, Stånga, Etelhem, Ardre, Klinte, Hejde, Sanda, Tofta, Träkumla, Västerhejde, Visby, Halla, Björke, Follingbo, Endre, Barlingbo, Gothem, Ekeby, Bro, Väskinde, Lummelunda, Othem, Lärbro och Bunge.
Osäkra eller oriktiga uppgifter:
– Näs, Näsudden. Anonym (1981c), exkursionsrapport: ”man fann en snärja, som examinerades till en variant av ljungsnärja (Cuscuta trifolii Bab)”. Även hos Larsson (1986b) från en exkursion i september 1986: ”med flora och lupp bekräftades att det var klöversnärja”. Plantorna var i båda fallen äkta ljungsnärja var. epithymum.
– Lummelunda, Lummelunds bruk, 1840 (D.S. Högberg i UPS); materialet förs av Witte (1936) till klöversnärja. Enligt Johansson (1897) var det tidigare ombestämt till ljungsnärja var. epithymum. Högbergs belägg i UPS har emellertid inga anteckningar som klargör eventuella ombestämningar.