månlåsbräken
Botrychium lunaria
Mer information om arten

Ursprunglig. Torr, sandig ängs- eller hedmark, ofta med tunt sand- eller jordlager på kalksten. Från Fårö även antecknad från sandiga åkerkanter. I det inre av Gotland också i ängsmark och ängen, rik barrskog, i halvskuggig–skuggig miljö. Gynnas av bete och annan hävd. På öppna och torra lokaler ibland tämligen riklig, i ängs- och skogsmark enstaka. På torra och varma lokaler oftast lågvuxen, ner till 1–3 cm hög på extrema lokaler, i frodigare, skuggiga miljöer upp till 20 cm hög.

Ojämnt spridd från Sundre till Fårö, även Gotska Sandön, framför allt i kustnära områden. Koncentrationen till kusterna är kanske mer accentuerad i dag än för 100 år sedan (Johansson 1897), men i övrigt har vi ungefär samma utbredningsmönster och frekvens.

Första fynd

Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010): ”i Wikarfve ängar i Wiklau och i Qvie myräng i Heide”. I tryck i Rosén & Wahlenberg (1821), här även från Tomsarve i Eksta och Malms i Hellvi. Samlad 1831 i Östergarn (F.T. Noreus i VI).

Utbredning

Mindre allmän, 87 kartblad, 134 km2-rutor.

karta