Ursprunglig.
Öppna, torra miljöer i bar, kalkrik sand: kalkhällar, torrängar, sandiga körspår och stigar. Ofta i betade marker. Av de 43 kända lokalerna är 38 från Storsudret (Sundre, Vamlingbo, Hamra, Öja, Fide). Johansson (1897) kände vittåtel endast från Sundre och Vamlingbo och betecknade den som ”Sälls.”. Förmodligen är frekvensen rätt konstant, även om antalet kända växtplatser ökat.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, mindre allmän på Storsudret, 14 kartblad, 45 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983 (utanför Storsudret):
– Grötlingbo, Alvret O Barshaldar i grässvål på betad alvarmark, 1993 (165287 633345 BGJ).
– Hablingbo, s. delen av Vakten vid myrkulle på strandäng, 2004 (164212 633992 JP), härifrån i spridda bestånd längs stigar på åsryggar till centrala delen av Vakten, 1995–2009 (164225 634041 GI, MSv, JP).
– Eksta, 300 m NV Langstiteviken, ca 150 m2 runt körväg på nötbete 2009–10 (163882 635035 GI).
– Västerhejde, Ygne 300 m SSO kraftstationen vid körvägen, på sand över kalkhäll, 60 m2 1996–2003 (164301 638686 JP).
– Visby, Kungsladugårdshällarna, spridda bestånd på sand över häll från 1986 (164671 639033 JP; Ingmansson & Larsson 1987, Petersson & Ingmansson 2007), 2015 (JP).
äldre uppgifter (utanför Storsudret):
– Ardre, Ljugarn, 1896 (J. Frisendahl i UPS).
– Västerhejde, Hallvards, 1923–24 (Fr i LD, S, SNS i VI; Fries 1925); vid Kuse i gräsmatta på villatomt, 1943–44 (Fr i LD, S, UPS).
– Bro, Stenstugu, i mängd på sandfälten 1914 (Fr i LD, S, UPS; Fries 1917).
– Othem, Slite på barlast, 1914 (Fr i LD; Fries 1917).
