trubbhagtorn
Crataegus monogyna
Mer information om arten

Ursprunglig.
Ängen, tall- och blandskog, skogsbryn, kalkberg. Ofta tillsammans med rundhagtorn C. laevigata men mer enstaka, inte i lika stora bestånd. Vid slutet av 1800-talet knappast lika vanlig som i dag eftersom betestrycket höll nere buskarna; det är slående att Johansson (1897) särskilt kommenterar blommande buskar, som han bara känner från tre lokaler, av vilka han själv sett en! Under Projekt Gotlands flora är trubbhagtorn funnen från Sundre till Gotska Sandön, Fårö. Endast en notering har gjorts på ön Fårö.

Första fynd

Afzelius (1844) uppgav Crataegus monogyna β pinnatifida från bl.a. Etelhem, vid kyrkan och vid Nygårds. C. monogyna omfattade då även flikhagtorn, men formen pinnatifida beskrevs av Hartman (1820) sålunda: ”bladen n. pinntandade med trubbiga flikar; blomskaften glatta” och hör till trubbhagtorn C. monogyna även i dagens snävare mening. Från Etelhem finns ett belägg i UPS, taget av Afzelius 1841 (det. C. Lindman), vilket är det äldsta från Gotland.

Utbredning

Tämligen allmän, 126 kartblad, 372 km2-rutor.

karta