Ursprunglig.
Kalkhällmarker, gärna med sandlager, alvar, torra grusbackar; även torra vägkanter och gles, örtrik tallskog på kalk. Kantig fetknopp är på Gotland den ovanligaste arten av de naturliga arterna i släktet Sedum, vilket också framgår av andelen i provrutorna. Den är mest noterad på nordvästra och norra Gotland. Johansson (1897, 1910b) hade växtplatser söderut till Eskelhem och Västergarn, så en viss spridning har skett sedan dess med isolerade utpostlokaler ända söderut till Sundre. Utbredningen sammanfaller delvis med den för stor fetknopp S. rupestre, men kantig fetknopp saknas på mellersta Gotlands kalkområden. Varför utbredningen är så starkt koncentrerad till norra delen av Gotland vet vi inte. Kantig fetknopp har även blivit inplanterad (eller insådd) på jordkällarens tak i Fyrbyn på Gotska Sandön, Fårö (2006), noterad 2007 (GI).
Första fynd
Landeberg (ms 1811): på tak i Bara (jfr Johansson 2010). Först i tryck hos Säve (1837, i övers.): ’vid Visby sparsamt; därtill sporadisk’. Samlad av Säve på 1830-talet (i VI, i övers.): ’på grusig och sandig betesmark vid Visby’.
Utbredning
Mindre allmän, 59 kartblad, 250 km2-rutor. Provrutor: 1,4 %.
