Förvildad, kvarstående, bofast.
Odlad, kvarstående på ödetomter eller spridd genom utkast till vägkanter, soptippar och grustag. Rosen kan under gynnsamma förhållanden sprida sig kraftigt vegetativt. Vid Sproge kyrka noterades ett stort bestånd ca 1990 (164519 635012 BoA). Här växte det på sandjord öster om kyrkogårdsmuren. År 2013 hade det en större utbredning, och rosen växte nu i ett bryn mot en ohävdad ängsmark samt glest strödd i skogsmarken öster om kyrkan.
Vi har inte konstaterat fröspridning, även om rosen ger bra med nypon. På lokalen i Bergbetningen i Visby är föryngring inte sannolik, eftersom jordlagret på kalkberget är mycket tunt eller obefintligt och knappast kan vara gynnsamt för vegetativ spridning.
Historik, lokaler och färgformer behandlas hos Johansson & Larsson (1996).
Första fynd
Matsson (1895 s. 24), från Snäckgärdet i Visby: ”R. pimpinellifolia L. lär skola finnas härstädes, ehuru gifvetvis i någon förvildad form.”; i fotnot: ”Enligt uppgift af stud. Tycho Westergren i bref till förf.”. Från Visby finns också ett belägg, 1895 (M. Poignant i VI). I detta område, Bergbetningen, har pimpinellros noterats 1991, odlad i sommarstugeområde (JC & TE), och 2000, förvildad, låga ex. med enkla, gräddvita blommor, glest strödd i öppen tallskog på kalk (16503- 63955- BGJ).
Den första publicerade uppgiften om förvildad pimpinellros återfinns hos Larsson (1991): i stenbrott nära Hangarvägen i Visby (165060 639405 BL). Här (mittemot gamla flygstationen) finns ännu (2013) ett stort, högvuxet buskage med enkla, gräddvita blommor (BGJ).
Utbredning
Sällsynt, 13 kartblad, 16 km2-rutor.
