Ursprunglig.
Torr till något fuktig skogsmark, oftast lövskog eller blandskog men också i ren tallskog. Skogsnarv kan växa i djup skugga, men finns oftast i ljusare partier eller i bryn, även i betad skog. Arten är inte ovanlig i ängesmark, då helst i skugga under träd. Däremot saknas den på rena hällmarksområden. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”flerst.” (motsvarande mindre allmän) och redovisade knappt 20 lokaler. En klar ökning har alltså skett, möjligen beroende på minskat bete inom öns skogar.