opievallmo
Papaver somniferum
Inkommen, förvildad, tillfällig.
Tillfälligt utkommen på skräphögar, jordutkast, soptippar och liknande. De aktuella fynden härrör troligen från frön som kommit ut med trädgårdsjord; i en del trädgårdar är den ett tolererat, regelbundet återkommande ogräs.
Av de äldsta beläggen, samlade på 1850-talet, togs två på åkrar och ett i Visby gamla hamn, så det är möjligt att opievallmo även kommit in som fröförorening med utsäde och med hamntrafiken. Ett belägg togs på barlast vid Storugns i Lärbro 1909 (KJ i UPS). Men Johansson (1897) skriver: ”Förekommer h. o. d. odlad; sällan tillfälligt förvildad”, så vid denna tidpunkt var troligen trädgårdarna den normala spridningskällan.
Första fynd
Afzelius (1844, i övers.): ’mot Lilla Hallgårds i Bara socken’. Afzelius har satt notisen inom parentes i sin artlista, vilket tyder på att han inte betraktade den som vild på Gotland. Eisen & Stuxberg (1869) skriver kort och gott: ”der och hvar förvildad”. Tidigast samlad vid Gråbo i Visby 1854 (Wö i VI).
Utbredning
Sällsynt, 21 kartblad, 27 km2-rutor.
