Närkes flora
Askersund Hammar Glädjen, nära Igelbäcken, vägkant 1935 C. G. Lillieroth (S/HØl).
Asker, Askersund, Bo, Hammar, Tysslinge.
Taraxacum taeniatum
tofsmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
tofsmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga alternativa namn hittades.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Askersund Hammar Glädjen, nära Igelbäcken, vägkant 1935 C. G. Lillieroth (S/HØl).
Asker, Askersund, Bo, Hammar, Tysslinge.
Funnen i 37 rutor (20%); utbredd i större delen av landskapet men med en dominans i sydväst.
Tofsmaskros växer på lokaler som är sandiga, torra och ofta hävdade genom bete. Den klarar även starkt kulturpåverkade marker och är bland annat funnen på nio kyrkogårdar. Tofsmaskros är ganska jämnt spridd över Ölands torra och sandiga marker men med få fynd i Mittlandet och på skarpare partier av Stora Alvaret.
Tofsmaskros är en osedvanligt hårig sandmaskros där både blomskaft och ibland även bladen är håriga. Bladflikarna är triangulära och blomkorgen är gles mot kanten.
På Öland har två olika former av "tofsmaskros" noterats (Wendt & Øllgaard 2015). Författarna har öster om Resmo kyrka hittat en sandmaskros som skiljer sig från tofsmaskros genom att vara mer storvuxen och vars blad har en utdragen ändflik, inte rundade som hos spädmaskros. Denna "store taeniatum" går under arbetsnamnet T. magnitaeniatum men är inte formellt beskriven.
Ursprunglig.
Sandig ängsmark, sandhedar och sanddyner, ljusöppen tallskog på sand, kalkbackar och hällmark, alvarmark (även vätar och fuktängar); vidare kulturmark och stadsmiljö: vägrenar på sand eller grus, parkeringsplatser, gräsmattor, trottoarer och gatukanter.
Tofsmaskros är i dag en av de vanligaste sandmaskrosorna på Gotland. Därför är det anmärkningsvärt att det finns så få äldre fynd: fram till 1920 hade arten samlats bara från Sanda (1898), Visby (1902, 1914), Hejdeby (1917), Endre (1911, 1912) och Lummelunda (1914). Av allt att döma spred sig arten starkt under 1900-talet, kanske främst till kulturmarker (från Visby har t.ex. nio växtplatser rapporterats).
Tofsmaskros beskrevs först 1942; äldre insamlingar är oftast ursprungligen bestämda som hällmaskros T. decipiens eller fårmaskros T. retroversum.
Tofsmaskros är funnen i mellersta och norra delarna av landskapet.
Helgarö Åsbybadet 1990 (HRY h).
Runtuna Onsbergahagen 1991 (HRY h).
Sundby S delen av Räfsgarn 1985 (HRY h).
Äldre fynd: Funnen i ytterligare 11 socknar.
Tofsmaskros förekommer från Skåne upp till Hälsingland.