Ursprunglig.
Fuktängar, myrkanter, kärr, vätar, bäckar och fuktstråk i skogsmark. I modernt skogsbruk spridd till djupa körspår, planteringshål på hyggen och skogsdiken. Ältranunkel finns även i bryor och andra vattenhål, åkerdiken och fuktiga körspår på åkervägar. Den är ganska utbredd i det gotländska landskapet, vilket även framgår av andelen undersökta provrutor. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Allm.”. Detta överensstämmer med förhållandena i dag.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 2 juli 1741): indirekt angiven från Gothem: ”Schäfern, som här wistades, tilbödo wi at lära känna de för Fåren så skadelige wäxter Flammula,… , men han war förhindrad.” I dagboken kommenteras dock att växterna i fråga ”här växa i abundance” (Gullander 1971). Ältranunkel samlades 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Allmän, 175 kartblad. Provrutor: 4,3 %.
