renfana
Tanacetum vulgare
Gammal kulturföljeslagare, förvildad.
Kulturmark: vägkanter, gårdsmiljöer (ibland kvarstående), skräp- och soptippar, jordhögar, grustag och annan ruderatmark; ibland utkommen på torrängar och beten. Renfana har funnits vildväxande på Gotland sedan gammalt; den har även odlats och förvildats (Johansson 1998). Johansson (1897) angav frekvensen ”Flerst.” (motsvarande mindre allmän). Arten ökade under 1900-talet, kanske i första hand som vägkantsväxt.
Det finns en krusbladig form av renfana, munkrenfana f. crispum, men den är mycket sällsynt som förvildad; se nedan. Nästan alla noteringar gäller huvudformen, vanlig renfana f. vulgare.
Första fynd
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010). I tryck först hos Rosén & Wahlenberg (1821, i övers.): ’här och där’. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Tämligen allmän, 140 kartblad, 521 km2-rutor.
