Ursprunglig.
Företrädesvis i öppna, gärna torra miljöer, såsom torrängar och hällmark; även allmän i öppen, kulturpåverkad mark: åkrar, ängen, gräsmattor, vägkanter och ruderatmark. Ofta riklig men sällan dominerande i rena bestånd. Humlelusern är mycket vanlig på Gotland, vilket även framgår av den höga andelen i provrutorna. Johanssons (1897) ”Allest.” beskriver även dagens situation.