Troligen ursprunglig, även inkommen.
Öppen, ofta kulturpåverkad, sandig och grusig miljö: vägkanter, sandtag, grustag, skjutbanor, sophögar och gårdsmiljöer; även vanlig på torvjord i åkerkanter och vid kanaler i dikade myrar. Enstaka fynd har gjorts på sanddyner; mer regelbundet förekommer arten på sandmark samt på klippiga, sandiga eller grusiga stränder. Möjligen är arten ursprunglig i den senare miljön, men inkommen till de kulturskapade. Johansson (1897) bedömde arten som sällsynt och redovisade enbart sex lokaler: L. Karlsö och St. Karlsö i Eksta, Lokrumemyr, Martebomyr, Tingstäde och Othem. Bergkårel ökade starkt under 1900-talet och är under Projekt Gotlands flora rapporterad från Sundre till Fårö.