surkörsbär
Prunus cerasus
Mer information om arten

Förvildad, kvarstående, bofast.
Oftast kvarstående vid f.d. hus eller spridd med rotskott till närliggande vägkanter och åkerrenar; även på banvallskanter och skräphögar. Mer sällan i skogsmark, på hällmark och i klippbranter. Arten är inte alls lika spridd till mer naturliga miljöer, utan håller sig ofta närmare bebyggelse. Den kan emellertid med tiden bilda vidsträckta snår, och vi betraktar den därför som bofast.

Första fynd

Eisen & Stuxberg (1869): ”der och hvar”. Johansson (1897) betraktade inte denna art som förvildad (liksom inte heller sötkörsbär P. avium, se ovan). Som odlad samlad redan 1701–02 av Münchenberg, annars först på 1880-talet vid Kungsladugården i Visby, ”Förv.[ildad]” (J. Schenholm i VI).

Utbredning

Mindre allmän, 97 kartblad, 228 km2-rutor.

karta