Ursprunglig. Funnen i driften runt ön, men sällsyntare vid klippkusterna på de nordvästra delarna av ön. Som fast växande noterad på 14 lokaler främst på mjukbottnar, ibland även på sand- och grusbottnar på ca 2–8 m djup (M. Petersson 2007, 2008). Troligen oförändrad frekvens, eftersom Johansson (1897) angav bandtång som allmän i havet. Bandtång och annat driftmaterial i ”släke” har använts som gödning till åkrar t.ex. på Fårö (Linnæus 1741).