fältmalört
Artemisia campestris
Ursprunglig.
Öppen, torr, kalkrik miljö: alvar, hällmark (gärna sandig), kalkberg, klippkrön, torrängar (betade), grusiga strandvallar, sandmark; även vägkanter och någon gång vid vätar. Frekvensen är troligen oförändrad sedan 1800-talets slut, då Johansson (1897) bedömde den som allmän.
Endast vanlig fältmalört ssp. campestris är känd från Gotland.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 14 juli 1741): Eksta, ”på norra kanten af stora Carlsöens fält”. Från samma ö samlad redan 1701–02 av Münchenberg, och där växer den än i dag.
Utbredning
Allmän, 164 kartblad. Provrutor: 2,8 %.
