Gammalt ogräs.
Öppen, torr miljö på sand: åker (råg, raps, vall); även torräng, sandgropar och sandfält (gärna betade). Hårigheten varierar; former med kala blad förefaller vara mindre vanliga än håriga former. Enstaka exemplar med vita blommor förekommer då och då (Vamlingbo; Larsson 1994, och Sanda; Johansson 1992).

Minst 39 äldre växtplatser kan utläsas av uppgifter i litteratur och belägg i herbarier. Artens utbredning förefaller vara relativt oförändrad sedan slutet av 1800-talet. Johansson (1897) gav en något mer generös bedömning av frekvensen, ”Flerst.”, motsvarande mindre allmän. Vår bedömning av den nutida frekvensen, sällsynt, tyder på en viss minskning under 1900-talet.