Ursprunglig, även förvildad.
Strandängar, sand-, grus- och stenstränder, åkanter, bäckkanter och andra fuktmarker, diken, kanaler och vägkanter. Ursprunglig längs stränder, men även odlad som vallväxt och förvildad (Johansson 1998). Rörsvingel är delvis spridd på ön, vilket också framgår av förekomsterna i de inventerade provrutorna. Johansson (1897) anger frekvensen ”H. o. d.”; arten ökade tydligt under 1900-talet, troligen beroende på minskat bete samt genom att arten använts som foderväxt.

Endast vanlig rörsvingel ssp. arundinaceus är känd från Gotland.