Ursprunglig.
Öppen, torr (ibland vinterfuktig) miljö på kalk: torrbackar, alvar, fukthedar och klapper. Arten är även samlad i utdikade myrar. Johansson (1897) bedömde frekvens och utbredning som ”H. o. d., mest på de norra hällområdena”, från Sundre till Gotska Sandön, Fårö. Noteringen från Sandön kom från Eisen & Stuxberg (1868): ”allmän i barrskogen”, men uppgift från denna ö saknas i Eisen & Stuxberg (1869)! På Gotska Sandön har arten samlats från Gamla gården 1921 (TV i S) samt 1947 (E. Gave i LD, utan närmare lokal). Englund (1942) har 45 strandnära lokaler inprickade på nordöstra delen av huvudön samt Fårö men i övrigt bara några få: Närsholm med Austerviken, När (3), Karlsöarna, Eksta (2), Folhammar, Ardre (1) samt Östergarnslandet (3).
Grådraba blev under Projekt Gotlands flora funnen på kustnära lokaler, men med stora luckor i utbredningen. Följande förekomstområden kan urskiljas: Storsudret (Sundre till Öja), Nabben i När samt Laus holmar i Alskog, Karlsöarna i Eksta, Östergarn, kusten i Anga–Gothem samt nordöstligaste Gotland med Fårö. Tidigare fanns det rika förekomster i Visbyområdet (många belägg från Tofta skjutfält till Kolens kvarn, Visby), men vi fann den bara på en plats söder om Visby (GI) samt en i närbelägna Väskinde (BL). Grådraba verkar också ha minskat på Östergarnslandet.
Första fynd
Linné (Linnæus 1741 nr 59): ”Wäxer på Norra sidan af Capelshamn på Gotland, bland Klapp-uren.” I reseberättelsen (Linnæus 1745b, 27 juni, 1 juli 1741) nämns denna art dels från Kappelshamnsvikens östra sida, dels från Klasen i Hellvi. I Linnéherbariet i S finns ett ark, taget av J. Moræus, en av Linnés följeslagare på gotlandsresan, vilket kan vara taget på Gotland.
Utbredning
Mindre allmän, 34 kartblad, 64 km2-rutor.
