Maskrosor med rödgula till röda frukter uppfattades som en grupp, Erythrosperma, i början av 1900-talet (se t.ex. Dahlstedt 1909). Arter som hör till denna grupp hade redan tidigare urskilts; från Gotland publicerade Eisen & Stuxberg (1869) ”T. corniculatum”: ”der och hvar på torra backar”. Artnamnet innefattade dock även dvärgmaskros T. obliquum, som nu förs till sektionen dvärgmaskrosor sect. Obliqua. Det tidigaste belägget av en sandmaskros togs 1849 i en hage O Busarve i Roma (K.J. Lönnroth i UPS, T. marginatum det. H. Dahlstedt 1930).

Sektionen omfattar på Gotland 34 arter (29 arter funna sedan 1983), som växer på torr ängsmark i sand eller grus, hällmark och alvarmark, torra sandstränder, grusiga vägrenar, gräsmattor och i stadsmiljöer. Några av arterna, t.ex. gutemaskros T. gotlandicum, har en relativt begränsad totalutbredning, vilket gör att man kan anta att de är ursprungliga. Andra arter har kommit in sent, t.ex. blymaskros T. plumbeum, och har sin huvudutbredning utanför Gotland, i några fall utanför Skandinavien. För flertalet av arterna kan vi inte avgöra om de är ursprungliga och har spritt sig till kulturmiljöer eller om de är sent inkomna, t.ex. med hamntrafiken eller med utsäde, och förekomsterna i naturliga miljöer är sekundära.

Under Projekt Gotlands flora har vi inte begärt rapporter om de enskilda arterna i denna sektion utan bara om sektionen som helhet. När inventeringen började undgick det oss att två arter, sumpmaskros T. intercedens och Langes maskros T. langeanum, flyttats till sektionen strandmaskrosor sect. Palustria.

H. Øllgaard har granskat det herbariematerial som finns i S, vilket vi (oftast) inte kommenterar särskilt i lokallistorna.

[Taraxacum alandicum:
Gotlands Botaniska Förening (1994) i Förteckning över Gotlands kärlväxter. Uppgiften baserades på information från C.I. Sahlin (i brev 1986). Namnet är inte formellt publicerat, och vi har inga ytterligare uppgifter om gotländska förekomster.]

[Taraxacum nordenstamii:
Gotlands Botaniska Förening (1994) i Förteckning över Gotlands kärlväxter. Uppgiften härrör från C.I. Sahlin i brev. Vi har inte påträffat detta artepitet; troligen var artnamnet provisoriskt och kom inte att publiceras.]