Inkommen, bofast.
Skogssalvia är en fertil hybrid mellan stäppsalvia S. nemorosa och ängssalvia S. pratensis. Liksom stäppsalvia är den inkommen under tidigt 1900-tal (det finns dock ett tidigare fynd). Den har samma krav på växtplats: grusiga eller sandiga, torra och ljusöppna ställen, exempelvis grustag, ängs- eller åkerkanter. Skogssalvia tål viss grad av igenväxning. Den är mycket variabel och ibland svår att skilja från stäppsalvia eller ängssalvia (se Johansson & Larsson 1997). I dag odlas skogssalvia ganska ofta; odlingsformerna liknar mest kraftiga exemplar av stäppsalvia med större blommor. De gotländska fynden befinner sig i andra änden av skalan mellan stäppsalvia och ängssalvia, mer som ängssalvia, med ganska glesa blomkransar, men med kraftiga blad högre upp på stammen, något mindre blommor och färgade stödblad. Många av dem ger gott frö och bildar ofta mer utsträckta bestånd än stäppsalvia. Äldre fynd har ofta först bestämts som ängssalvia.
Första fynd
Blom (1938). Första litteraturuppgift för Sverige. Påträffades vid Kroks i Tofta 1923 men publicerades som ängssalvia S. pratensis (Fries 1925). Belägg, samlade av Fries (i GB, LD, S, UPS) ombestämdes till S. ×sylvestris av C. Blom 1937, belägg i S är även granskat av T. Karlsson 2012. Skogssalvia växte bland gullusern Medi-cago sativa ssp. falcata. Det tidigaste belägget är från Klinte 1890, även det etiketterat som S. pratensis.
Utbredning
Sällsynt, 12 kartblad, 12 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Vamlingbo, 700 m NNV Austre, grusig backe, nära gammal grusgrop, spår av bosättning, minskande, ca 1983 (164908 631637 BL), 1995 (BL i S det. T. Karlsson 2013), ej återfunnen 2012 (BGJ).
– Öja, Strands, ca 1995 (1648-- 6323-- BL i S); Faludden, i mängder vid fyren, ca 1995 (16574- 63218- JP).
– Silte, ca 1 km VSV Snausarve, 1987 (16444- 63472- MA); 500 m NV Hallvide, i ängsmark, 1996 (16463- 63464-; BL i S).
– Levide, Magnuse, längs ca 8 m på vägslänt, rikligt 2007 (164783 635317 GI conf. E. Ljungstrand 2012).
– Fröjel, 1 km NO Sandhamn, igenväxande ängsmark nära stugor, på båda sidor om liten körväg, mer än 100 ex. 2000 (164312 635765 LH det. G. Ingmansson); 100 m S Gannarve, ängsmark vid skeppssättning, 1985 (164370 636043; GI i S det. T. Karlsson 2013), ca 1990 (MI som S. pratensis, det. S. ×sylvestris G. Ingmansson), här sedan 1932 (Fries 1934), kvar 2014 (GI).
– Västerhejde, 250 m SSV Bjärs, sandmark över kalkhäll, hästbetad, även mörkrosa blommor, 1995 (16453- 63863- JP conf. E. Ljungstrand 2012).
– Vallstena, SV Slumre, öppen betesmark nära avtagsvägen till Slumre, ca 1995 (1669-- 6389-- EBJ).
– Hangvar, 300 m V Skälstäde, i åkerren, två plantor 1996 (167383 641863; TK & MA i S).
– Rute, 800 m S Puttersjaus, ohävdad grusig ängsmark, 2000 (168785 641155 BGJ & GI i S det. T. Karlsson 2014), 2008 (CW).
Äldre uppgifter:
– Fröjel, se ovan.
– Klinte, Svarvare, 1890 (Hulteman som S. pratensis i VI, S som S. verticillata, S. ×sylvestris det. G. Odelvik 1996, T. Karlsson skriver: 2012: ”lik pratensis men har små blommor och åtminstone vissa stödblad lila, så jag tror att det kan vara en hybrid”).
– Tofta, se primäruppgift.
– Bro, Stenstugu, sandig betesmark, 1917 (”silvestris”, Fries ms), 1920 (TV i S, som S. pratensis, S. ×sylvestris det. T. Karlsson 2012).
– Lummelunda, Kambs, 1919 (Fr i LD, S).
– Stenkyrka, 1891 (TV i S, som S. pratensis, S. ×sylvestris det. T. Karlsson 2012).
– Mellan Fole och Bäl, i en igenlagd åker utmed landsvägen bland lusern, 9/8 1917 (TV i S, som. S. pratensis, S. ×sylvestris det. T. Karlsson 2012).
– Bäl, i en åker vid vägen mot Boge (f.d. lusernåker), 1920 (TV i S, som S. pratensis, S. ×sylvestris det. T. Karlsson 2012).
– Lärbro, Rangvide, 1924 (Fr i LD, S; Fries 1925, som S. pratensis), belägget i S bestämt till S. ×sylvestris av C. Blom 1937 (Fries 1942) och T. Karlsson 2012; Källstäde, 1924 (Fries ms), 1928 (Fr i GB, LD, S, UPS), ombestämd till S. ×sylvestris av C. Blom 1938 (Fries 1942), belägget i S är S. ×sylvestris enligt T. Karlsson 2012.
Osäkra uppgifter:
– Alskog, Guffride, 1932 (Fries 1934), inget belägg, S. nemorosa kan inte uteslutas.
– Visby, 12/6 1922 (SNS i VI), belägget är nog korrekt bestämt, men denna samlare tog ofta även odlade plantor.
