Ursprunglig.
Öppet kalkgrus (även sand): kalkhäll, alvar, vätar och polygonmark, enbuskmark på sand; även kalkberg och sand över kalkmärgel. Enstaka fynd på sandhed nära kusten, t.ex. 150 och 500 m nordnordost om Krusmyntagården i Väskinde samt öster om Ireå i Hangvar. Johansson (1897) betecknade arten som sällsynt. Gotlandssolvända ökade under första hälften av 1900-talet beroende på minskat bete (Pettersson 1958 s. 108). Han påpekar dock att ”arten existerar i enstaka dvärgexemplar” på hårdbetade marker, där den skulle kunna vara förbisedd. På de lokaler som rapporterades under 1800-talet finns den, med enstaka undantag, ännu kvar. Under våra inventeringar har nya förekomster rapporterats från områdena Garde–Alskog–Ala och Othem–Lärbro–Rute, men i stort sett är utbredningen densamma som hos Pettersson (1958 plansch X).
Första fynd
Utbredning
Mindre allmän, 37 kartblad, 126 km2-rutor.
Lokaler
äldre uppgifter (fram till 1900):
– Sundre, ”östra alfvaren”, 1895 (KJ i UPS), alvaret O Skoge (Johansson 1897).
– Västerhejde, Högklint, 1895 (J. Erikson i LD).
– Mellan Vibble gård i Västerhejde och Kopparsvik i Visby, två platser (Rosén & Wahlenberg 1821).
– Visby, Kungsladugårdshällar, 1852 (C. Kolmodin i UPS) och senare; Kopparsvik, 1829 (C.G. Myrin i UPS) och senare; ”Wisborgs kalkugn”, 1852 (Wö i S), samlad fram till 1883.
– Visby mot Endre, 1892 (R. Larsson i LD).
– Endre, hällmark 3 km från Visby, nära landsvägen (Johansson 1897).
– Väskinde, 1890 (C.A. Törngren i LD); både ovanför och nedanför Brissunds fiskeläge (Rosén & Wahlenberg 1821).
– Lummelunda, Lummelunds bruk, 1834 (C. Sprinchorn i UPS), många belägg senare under 1800-talet.
– Mellan Stenkyrka och Hangvar, ”stora flisan”, se primäruppgift; ”Stenflisan”, 1782 (O. Swartz i S), vid milstenen S Ire, ”men 100 à 150 steg in i skogen, öster om vägen”, 1840 (Nyman 1842).
– Hangvar, Ireås utlopp, 1817 (J.P. Rosén i UPS; på vänstra sidan av ån enligt Rosén & Wahlenberg 1821), Irevik, 1840 (C.F. Nyman i S, Wö i VI), många belägg senare under 1800-talet; ¼ mil ONO St. Ire (Rosén & Wahlenberg 1821).
– Fleringe, 1842 (L. Lundberg i UPS), även 1864; S Bästeträsk (Johansson 1897); ca 1 km V Bästeträsk (Rosén & Wahlenberg 1821); mellan Hau och Arsträsk [Bästeträsk], 1888 (An i S); Hau (Johansson 1897); Hau träsk, 1882 (A. Andersson i LD, S); Hau ”träskhedar” [troligen i Bunge], 1854 (Wö i VI), 1863.
– Bunge, ”på träskhedarne”, 1866 (A. Stuxberg i S); på träskhedar O och S Lillträsk (Johansson 1897).
