Ursprunglig.
Strimklöver uppträder sporadiskt, oftast efter fuktiga vårar, på något kulturpåverkade, torra betesmarker på sand- och grusbackar samt på kalkhällar. Arten är också funnen på en soptipp och i en trädesåker. Fram till 1940-talet var strimklöver känd från 21 växtplatser (Johansson 1897, 1910b; Fries 1925, 1934, 1942). Av allt att döma ökade strimklöver något under 1900-talet, även om skillnaden i antalet lokaler mest beror på att de 15 lokalerna på Storsudret tidigare var okända. Dagens lokaler ligger till allra största delen i nya områden, och strimklöver tycks ha försvunnit från flera av de områden där den observerats tidigare.