Ursprunglig.
Inhemsk på sandiga eller grusiga havsstränder, starkt tångbunden. Englund (1942, i övers.): ’Bara på starkt tånggödslad (och förmodligen kalkfattig) sand finner man arten i beröring med andra substrat än ruttnande tång.’ Under vår inventering har bara 30 inlandsförekomster noterats; det rör sig då om lokaler som skapats av människan, dit den troligen spritts från havsstranden: grustagsbottnar, diken, grusad skogsväg (strandgrus?), reningsdammar och släkegödslade åkrar.

Johansson (1897) uppfattade arten som mindre allmän (”Flerst.”). Englund (1942, inventeringar 1928–36) redovisade tiggarranunkel från 175 strandavsnitt. Under Projekt Gotlands flora har den noterats i 229 km²-rutor med kust. Detta innebär att tiggarranunkel ökade under 1900-talet. Att tångtäkten upphört kan vara en möjlig orsak.