Förvildad, kvarstående, bofast.
Kvarstående vid ödehus; förvildad till vägkanter, skogsbryn, åkerrenar, dikeskanter och beten; även enstaka fynd på kalkmarker och i skog. Linnés uppgift baserades troligen på spontant frösådda päronträd snarare än på vildpäron P. pyraster (jfr Linnæus 1744, övers. Fries 1906b): ”På landet uppväxer vid vägar från otillräckligt tuggade äpplen och päron en hel mängd små telningar på sådana ställen, där från kyrkorna gående dagkarlar lättat sin mage.” Hans frekvensuppgift (samma bedömning även hos Säve 1837) är lite förvånande mot bakgrund av att Johansson (1897) redovisade päron som sällsynt förvildad, med bara åtta namngivna växtplatser (kanske inkluderades även odlade träd av Linné och Säve). Päron ökade uppenbarligen ordentligt under 1900-talet. Arten saknas på L. Karlsö, Fårö och Gotska Sandön. För historik m.m. se Johansson & Larsson (1996).