Ursprunglig.
Karaktärsart för källmyrar, också i liknande miljö i agmyrkanter (även i porszonen), översilningskärr, kalkgräsmyrar, bäckkanter och fuktängar; sekundärt även i torvgrav, f.d. träsk, kanal- och dikeskanter. I samband med Våtmarksinventeringen (Martinsson 1997) var axag en av de oftast registrerade arterna (plats 10 med 153 noteringar; högst [309 noteringar] för blåtåtel Molinia caerulea). Axag utgör enligt dessa inventeringar ett dominerande inslag i ”kärr med diffus källpåverkan av axag-typ” med skattad areal av 707 hektar och ”källkärr av Scorpidium-typ” 219 hektar. Denna typiska källmyrsart är riklig inom öns skogs- och kalkområden, där dessa miljötyper finns, men är även i övrigt mer spridd än andra källmyrsarter. Axag är den viktigaste värdväxten för den på Gotland endemiska halvparasiten brun ögontröst Euphrasia salisburgensis ssp. schoenicola. Axag har förmodligen minskat något beroende på utdikningar, då Johansson (1897) angav ”Allm.”.