nipsippa × fältsippa
Pulsatilla patens × pratensis
Spontan hybrid.
Hybriden mellan nipsippa och fältsippa förekommer relativt regelbundet på de mer rika nipsippslokalerna, gärna i utkanten av nipsippe-bestånden. Rosvall (1986) redovisade hybrider på mer än hälften av samtliga lokaler för nipsippa, på två tredjedelar av alla lokaler med 50 ex. eller fler av nipsippa.
Blomningen pågår hos hybriden (som är steril) längre än hos nipsippa, och bladen hinner utvecklas ordentligt under blomningstiden. Mer sällan finner man enstaka hybrider på större avstånd från nipsippa, på detta sätt först noterad av Pettersson (1958), som fann 1 ex. väster om Västers i Boge 1949, ca 4 km från närmaste nipsippelokal.
Första fynd
Stenhammar & Floderus (1855, som P. hackelii): Tonnklint i Lojsta 1855, där den även samlades vid tillfället (Floderus & Stenhammar i UPS).
Utbredning
Sällsynt, 12 kartblad, 31 km2-rutor.