skogsbräken
Dryopteris carthusiana
Mer information om arten

Ursprunglig. Barrskog och blandskog, oftast svagt fuktig till blöt, vanligast på lättare jordar men också på lerig moränjord. Också på torvjord i beskogad, utdikad myrmark, på torvholmar (ännu kvar på Storholmen i Fardume träsk), ibland på tuvor i agmyr. Man ser ofta små, ibland mycket små plantor, vilket tyder på god föryngring.

Glest spridd över hela Gotland med övervikt för sandiga jordar. På spridning under 1900-talet, gynnad av betesfred. Jämfört med Johanssons 18 noteringar 1897 (varav någon eller några kan vara D. dilatata) innebär dagens över 200 registreringar en stark ökning.

Första fynd

Eisen & Stuxberg (1869): från ”Storholmen i Fardume träsk; Fröjel vid Göstafs; Norrlanda; m. fl. st.”. Samlad redan 1851 av O.A. Westöö vid Trullhalsar i Norrlanda och vid Torsburgen (i VI). Eisen & Stuxberg urskilde inte Dryopteris dilatata, även om den vid denna tid uppfattades som ”β dilatatum”. Westöös belägg från Trullhalsar 1851 omfattar emellertid såväl D. carthusiana, under namnet Polystichum spinulosum, som D. dilatata, under namnet ”Polystichum spinulosum β dilatatum”. Båda arterna finns ännu kvar där.

Utbredning

Mindre allmän, 107 kartblad, 235 km2-rutor.

karta