flentimotej
Phleum phleoides
Ursprunglig.
Typisk art på öppna, torra kalkmarker: torrängar, klintkrön, kalkkullar, hällmarker, sand- och gräsmarker. Flentimotej är ovanlig inom jordbruksbygderna, där dess växtmiljöer saknas. Johansson (1897) förde flentimotej till de ”petrofila” växterna med förekomster på hällar samt på sandmark. Hans bedömning av arten som ”Allest. på kalkområdena; allm. på sand” ter sig något i överkant i dag. Att artens frekvens nu är måttligt hög framgår även av det låga antalet provrutor (6 st.) med fynd. Ett minskat bete på öns hällmarker och torrängar kan ha missgynnat arten.
Första fynd
Wahlenberg (1805): på ganska torra och magra fält, i synnerhet i sydligaste delen, allmän.
Utbredning
Allmän, 153 kartblad.
