bergenior
Bergenia
Mer information om arten

Förvildad, tillfällig.
Arttillhörigheten för odlade former av släktet är svårutredd, då många trädgårdshybrider också förekommer. De gotländska fynden består mest av utslängt trädgårdsavfall på skräphögar, men på en lokal var bergenia naturaliserad i skogsmiljö. På denna plats har den funnits i över 20 år, och beståndet har vuxit något under denna tid.

Första fynd

Larsson (1984): från ett grustag 1 km SO Skrubbs i Follingbo. Här var växten kvar ännu 1996, men den hade inte spritt sig vidare (BL enligt Johans-son & Larsson 1996).

Utbredning

Sällsynt, 6 kartblad, 7 km2-rutor.

Lokaler

uppgifter sedan 1983:
Silte, Mästermyr, f.d. Nyträsk, S kanal, 2008 (164952 634782 JP).
Stånga, 500 m ONO Liffrideträsk, nära en körväg i en torr skogsbacke på en kalkklippa, två grupper 1990 (166125 635775 BGJ; Johansson & Larsson 1996), tre grupper om vardera ca 0,5–1 m2 samt en mycket liten grupp en bit därifrån, ej blommande, 2013 (BGJ i S conf. T. Karlsson 2013).
Ardre, NV Hallute backe, ca 5 m2 2014 (167344 636123 AOx).
Follingbo, Klinte, på grusad plan vid hällmark och nära infart, 1996 (BL enligt Johansson & Larsson 1996), kvar 2013 (BGJ); Skrubbs, se primäruppgift.
Endre, S Bäcks kraftstation, vid jord- och stenhögar på ruderatmark, 2000 (165217 639163 JP).
Bro, 500 m NO Stajnkalmen, på jordhögar på hällmark, 1996 (165785 639635 JP).
Lummelunda, 1,9 km NNV kyrkan, på soptipp (165746 640985 JP).