blodnycklar
Dactylorhiza incarnata var. cruenta
Mer information om arten

Ursprunglig.
Blodnycklars växtplatser liknar de äkta ängsnycklarnas, men biotopen ska gärna torka upp framåt högsommaren. På sådana växtplatser är de ofta mycket tidigt i blom. Blodnycklar finns över hela ön med en koncentration till den norra delen och i ett stråk över den mellersta delen, t.ex. på Bälsalvret och i Mallgårds källmyr i Levide.

Blodnycklar har i typiska fall hopvikta, tämligen korta, på både översidan och undersidan fläckiga blad som inte går att platta ut. Fläckarna finns nästan alltid även på stödbladen i blomaxet. Blommorna är små och mörka med tydliga teckningar. Genetiskt skiljer sig gotländska och norrländska blodnycklar något åt (Hedrén & Nordström 2009). Plantor med vita eller gulvita blommor förekommer sällsynt (Fries 1932, Larsson 1994).

Blodnycklar är mest typisk på kalkkärrslokalerna. Former med fläckiga blad kan även påträffas i strandnära kärr med mindre kalkpräglad flora. Dessa former kan ha långsträckta, upprätta blad som snarast påminner om äkta ängsnycklar var. incarnata, och de avviker genetiskt från kalkkärrsformen (endast enstaka individ undersökta, Hedrén muntl.).

Man möter någon gång bestånd där man tvekar om plantorna ska föras till blodnycklar eller till äkta ängsnycklar. Förmodligen är det ett sådant som insamlats och bestämts till hybriden mellan dessa varieteter (Rute, Valleviken, 1946, Fr i S).

Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”H. o. d.”, vilket motsvarar den nutida frekvensen, mindre allmän.

Första fynd

Lagerheim (1882, som Orchis cruenta): från kärr vid Angelbos i Lärbro och Hau i Fleringe. Lagerheim ger beskrivningen ”utböjda, äggrunt lansettlika blad, som äro mycket brunfläckiga. Blommorna äro mörkröda med hopknipen läpp.” Lagerheims material från Lärbro 1881 finns i S. Först samlad i Lärbro vid ”Botelskällan” (Vitärtskällan), Storungs, 9 juni 1854 (Wö i VI).

Utbredning

Tämligen allmän, 108 kartblad, 338 km2-rutor.

karta