rött oxbär
Cotoneaster integerrimus
Ursprunglig.
Hällmark och annan alvarmark, kalktallskog, ängstallskog; även torrängar och annan sandig eller grusig mark samt stig- och körvägskanter. På Gotland växer rött oxbär mestadels med grenarna tätt tryckta mot marken, men det kan ibland växa upprätt, t.ex. en ca 2 m hög buske vid Gardrungs i Stenkumla 1990 (BL det. B. Hylmö 1991). Arten är vida mer spridd (se andelen i provrutorna) i det gotländska landskapet än de andra naturligt förekommande oxbären. Under Projekt Gotlands flora är det funnet från Sundre till Gotska Sandön, Fårö. Det saknas dock på de större slättområdena och på Avanäset, Fårö, där kalk saknas.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b) nämner ”Cotoneaster” vid två tillfällen under gotlandsresan 1741: den 25 juni på väg norrut från Visby noterar han att ”Cotoneaster” växte ”på Bärgen”. Den 4 juni, på väg mot Alskog, beskriver han ”En Buske af små Alns långa Qwistar stod jämte Wägen; han war ganska lik Cotoneaster folio rotundo non serrato C. B. och kanskie den samma men Bladen woro större och mer ludna inunder, Blommorna och Fruchten som fattades, giorde, at wi måtte släppa honom i twifwelsmåhl.” Förmodligen avsågs rött oxbär, som är vanligast på Gotland, men vid tidpunkten urskildes varken alvaroxbär C. canescens eller svartoxbär C. niger, och båda dessa arter växer i dag i de områden där Linné noterade Cotoneaster. Tidigaste kontrollerade belägg har samlats på Torsburgen i Kräklingbo 1870 (E. Ekman i VI).
Utbredning
Tämligen allmän, 143 kartblad. Provrutor: 8,4 %.
