Kulturföljeslagare.
Åkrar, främst med råg, korn, vete och raps; 44 %, 17 %, 14 % resp. 8 % av lokalerna hos Svensson & Wigren (1985b), som utredde artens historik och förekomst på bl.a. Gotland. Arten förekommer även på ruderatmark, skräp- och soptippar samt i grustag, men de verkligt rika förekomsterna hör hemma på åkrar, som kan färgas helt blå.
Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”. Arten har alltså minskat på Gotland sedan 1800-talet, kanske främst beroende på besprutning och utsädesrensning. Eftersom blåklint mest växer i höstgrödor kan den nya odlingstrenden i denna riktning möjligen föra med sig att arten kommer att öka.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745a nr 710) gav det gotländska namnet båtmansmyssa. I reseberättelsen (Linnæus 1745b) skrev han (från Martebo) namnet Båtzmans-Hatt. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Tämligen allmän, 125 kartblad, 635 km2-rutor.
