Ursprunglig.
Växer som en typisk art i miljöer med framsipprande vatten i källor, källmyrar, översilningsmyrar, sluttande agmyrkanter, axagmyrar, någon gång i kärr i åbrink samt grustag med inflöde av vatten. I samband med Våtmarksinventeringen (Martinsson 1997) var gräsull en av de oftast registrerade arterna (plats 28 med 64 noteringar; högst antal, 309, hade blåtåtel Molinia caerulea). Arten har ojämn utbredning på ön och förekommer nästan enbart inom öns skogs- och kalkområden, där källmyrarna finns. Den betecknades av Johansson (1897) som ”Allm.”. Detta kan innebära en viss minskning efter 1900-talets utdikningsvåg.