Gammal kulturföljeslagare. 
Gårdsplaner, ladugårdsbackar, invid lador och uthus, gödselstäder, vägkanter nära gårdar samt vid strandbodar; även länge kvarstående vid ödegårdar och husruiner. Lungrot kan också påträffas på betesmark (nästan alltid på fårbetad mark?), på hårdtrampad och djurgödslad mark och vid lambgift samt i grottor och nedanför klintkanter i tidigare betad utmark. Någon gång följer den med utkastad jord på skräphögar och i grustag. Lungrot verkar, märkligt nog, undvika öns jordbruksbygder. Den är sedan länge använd som medicinalväxt och till föda. Förmodligen är den ursprungligen odlad, men sedan lång tid förvildad (Johansson & Larsson 1996).

Lungrot är relativt konkurrenskraftig på näringsrik mark; spridningen gynnas av tramp, men även ett litet bestånd av lungrot kan hålla sig kvar över lång tid på samma plats, exempelvis över 30 år i skydd av en trädstam i gräs på en gårdsplan (Vall, Kulstäde). På någon av sina lokaler är den troligen en sen odlingsrest (t.ex. vid Kolens kvarn i Visby, BL). Lungrot bedömdes av Johansson (1897) som allmän. Att döma av våra inventeringar minskade arten betydligt under 1900-talet.