såpört
Gypsophila fastigiata
Ursprunglig.
Öppen, torr, sandig och grusig miljö: strandklapper och grus på gamla strandvallar (rikligt), strandnära sandhed, plan kalkhäll; även i tunn jord på klippor. Johansson (1897) räknade såpört till gruppen ”Sandväxter”, med särskilt rika förekomster på ”kalkstenshällar eller klippor, täckta af ett tunt sandlager”. Lokalerna är starkt koncentrerade till kustnära områden, i synnerhet Storsudret, Östergarnslandet och Fårö. Arten är påfallande konstant; den förekommer i samma lokalområden i dag som i slutet av 1800-talet (Johansson 1897).
Första fynd
Linné (Linnæus 1741 nr 39): St. Karlsö i Eksta 1741. ”…en Ört, som jag hwarken tilförna sedt i Swerige, eller i någon Botanisk Trägård, wäxte öfwer alt uppå dätta skarpa Fält” (Linnæus 1745b, 14 juli, se även Nordstedt 1920). Belägg från Gotland finns i Linnéherbariet i S (176,17). Senare under 1700-talet försvann såpört från St. Karlsö: ”På Stora Carlsöen har den ej funnits på många år” (Wahlenberg 1805).
Utbredning
Mindre allmän, 36 kartblad, 65 km2-rutor.
