Ursprunglig.
Öppen till halvsluten, frisk mark: ängen, gräsmark, öppen löv- och tallskog; även vägkanter, hyggen och torrängar. Någon gång i ängsbarrskog, källmyrskanter, vid fuktängar och på alvarmark. Vanligast på Lojsta hed österut mot Kräklingbo samt på nordöstra Gotland.

Frekvensen i dag är densamma som hos Johansson (1897) och har alltså inte förändrats sedan slutet av 1800-talet. Nu liksom då är klasefibbla sällsyntare på södra Gotland.