Inkommen, bofast.
Företrädesvis i åkrar och vallar; även trampad betesmark, gårdsmiljöer, gräsmattor, kyrkogårdar, jord- och skräphögar, grustag och annan ruderatmark. Den relativt höga andelen provrutor med trädgårdsveronika visar att den är allmän på Gotland.

Arten har ökat starkt sedan slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) ännu betraktade arten som ”Sälls. och sporadisk”. Fram till sekelskiftet hade arten påträffats främst i Visby (sex växtplatser) och närliggande Västerhejde, Endre och Väskinde (en uppgift vardera), dessutom i Rone, Burs, Hejnum, Bäl och Othem (även här med vardera en uppgift) förutom den tidiga förekomsten vid Storugns, som möjligen inkommit med sjöfarten. Den hittades vid denna tid (Johansson 1897) ”oftast i klöfveråkrar eller annan odlad mark”, vilket kan tyda på att trädgårdsveronika (bl.a.) kommit in med vallfrö.