Ursprunglig.
Grönstarr växer helst på blottad lerjord, sand eller myrjord i körspår, hyggesspår och diken, men även i grustag, fuktig, lerig eller sandig betesmark, fuktiga avbanade ytor, körvägkanter och ledningsgator. Den är mer sällsynt i naturliga miljöer, t.ex. videsnår, lövskogskärr och fuktsvackor med bar jord i skog och bäckkanter. Grönstarr är ovanligare i de södra och de norra delarna av ön. Arten är sent urskild, varför säkra jämförelser med äldre källor ej kan göras. Grönstarrens växtmiljöer är dock sådana som i hög grad hör modernt skogsbruk till, med diken, hyggesplöjning och körspår, så troligen är grönstarr vanligare nu än förr.