Ursprunglig.
Vattenbläddra växer i hålor i agmyrar, starrmyrar, källmyrar, diken och dammar; någon gång finns den i vätar. Den hittas mest inom öns kalk- och skogsområden. Johanssons (1897) ”Flerst.” motsvarar den nutida frekvensen. Arten bör dock ha minskat efter de senaste århundradenas dikningar av Gotlands våtmarker.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 16 juli 1741) nämner kort Utricularia från kärren vid Roma kloster. I första upplagan av Flora Suecica (Linnæus 1745a) behandlades emellertid alla bläddror som en art, så dybläddra U. intermedia och dvärgbläddra U. minor kan inte uteslutas; Johansson (1897) anförde emellertid Linnés uppgift som första uppgift för vattenbläddra. Rosén samlade arten under sina resor på Gotland 1816–18 (J.P. Rosén i UPS, som U. vulgaris).
Utbredning
Mindre allmän, 70 kartblad, 148 km2-rutor.
