Ursprunglig.
Fuktängar, källmyrar, dikeskanter, även fuktmark i skog och fuktig snårskog; troligen gynnad av betesfred. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Flerst.” (motsvarande mindre allmän) och gav lokaler från ett 20-tal socknar. Antalet kända lokaler i dag är betydligt fler, men detta bör till största delen bero på en mer omfattande inventering.